HoldemPoker.com

WSOP 2005 och året då poker blev stort i Sverige

2005 är måhända det år då pokerboomen tog fart på allvar i Sverige. Den nya generationens stjärnor började komma fram, och Texas Hold’em blev ett folkligt begrepp. Allt fler förstod att poker inte alltid handlade om att byta kort och att öppna med par i knektar eller högre.

Detta avspeglade sig också i World Series of Poker, världens största livepokerarrangemang. År 2005 blev det mest framgångsrika året för Sverige som nation, åtminstone om man ser till main event. Förvisso skulle vi blott två år senare få inte en, utan två nya armbandsinnehavare som gjorde Chris Björin sällskap som vinnare av ett event i tävling. Ändå är det main event som är det verkliga klimaxet, och där har vi aldrig skördat sådana framgångar som 2005, varken tidigare eller senare. Dessutom bjöd World Series i stort på många intressanta resultat för oss railbirds, även utanför Main Event.

Tydligast kanske detta avspeglade sig i den trettioförsta deltävlingen, i disciplinen 5000 dollar No Limit Hold’em Shorthanded, där den store Doyle Brunson avgick med segern från ett av tidernas namnkunnigaste finalbord i WSOP. Förutom honom själv utgjordes det bland annat av Scotty Nguyen, Layne Flack och Men ”The Master”. Sverige gjorde bra ifrån sig i tävlingen med en trettondeplats av sedermera svenska mästaren Ferrit Gabriellson.

Riktigt intressant blev det emellertid när Main Events första dag startade den 7 juli 2005. Massor av svenskar ställde upp i tävlingen, och när de 5619 startande decimerats till 560 som skulle fördela pengarna sinsemellan, var det 18 svenskar kvar. När det var tio svenskar bland de 200 kvarvarande började man förstå att det var något stort på gång. Vid hundra kvarvarande hade bara ytterligare två svenskar decimerats, även om två till fick lämna tävlingen tämligen snabbt sedan. Den 14 juli, en vecka efter första tävlingsdagen, återsamlades 27 spelare för att spela ned tre bord till en vinnare på två dagar. Varje spelare var garanterad över 300 000 dollar, och fyra svenskar fanns församlade. 24h Pokers grundare Per Hildebrand lämnade sällskapet först, och vid sammanslagningen till tre bord fanns Oskar Silow, Ayhan Alsancak och Daniel Bergsdorf kvar.

Oskar Silow berättar att han redan när han ställde upp i turneringen hade rätt höga förväntningar på sig själv:

”Jag tänkte lite naivt att det inte är så svårt att komma i topp 10% online, så det borde ju inte vara svårare live. Att komma i pengarna var helt klart mitt mål när jag gick in i turneringen.”

Oskar åkte ut på plats fjorton, och den dittills i pokersammanhang helt okände svensken fick 400 000 dollar för den enorma prestationen. Ayhan Alsancak fick 600 000 dollar för att nå finalbordsbubblan där det tog stopp. När finalbordet startade fick idag världskända namn som Andy Black och Mike Matusow sällskap av norrlänningen Daniel Bergsdorf. Daniels kvalplats som han betalat 33 dollar för hade vid detta tillfälle garanterat honom minst en miljon dollar. Vid bordet fanns också en då tämligen okänd australiensisk spelare vid namn Joseph Hachem.

Efter drygt 60 spelade händer får Daniel Bergsdorf in stacken före flopp. Han har hittat ett par i knektar, och synas av sedermera tredjepristagaren John Barch, som träffas set i tior på floppen och avslutar därmed det svenska deltagandet i World Series of Poker 2005. En slagen Daniel Bergsdorf är $1 300 000 rikare.

När det var fem spelare kvar ligger Hachem sist. Han hänger dock envist kvar, och till slut blir den avgörande handen när Hachems 73o floppar en stege mot Steven Dannenmans topp-par på turn, med A3o. Hachem kommer under de kommande åren att visa att han är långt, långt ifrån något One Hit Wonder. För honom blev WSOP 2005 ett avstamp i en framgångsrik karriär, något som faktiskt kan sägas för några av svenskarna på plats också.

”Jag var i uppstarten av karriären”, säger Oskar Silow angående klonken i WSOP. ”Efter att ha utökat min bankrulle så mycket på en gång var det svårt att finna värde i grinden och samtidigt kändes det ovärt att jobba med mitt spel under en period så jag spelade väl för rakeback i princip ett par månader. Till slut insåg jag hur bra man kunde vinna på låga bord och började grinda igen. Den stora skillnaden för mig var att jag fick en liten ekonomisk trygghet och spelrum/marginal att ta den tid jag behövde att lära mig spelet ordentligt så jag kunde fortsätta leva på det. ”

Hela main event 2005 fick också draghjälp av SVT-dokumentären Pokerlandet, som numera fått kultstatus bland pokerspelare. Profiler som Bo ”Legato” Sehlstedt, Silow och Micke Thuritz fick ett stort folkligt genomslag i och med filmen.

Slutresultatet för Sverige då? 18 personer i pengarna i main event, varav 8 på topp hundra, en på finalbord och en finalbordsbubblare. Dessutom fick vi ytterligare 26 personer i pengarna i andra event, där de största prestationerna var finalbord för Björn Isberg, Magnus Betnér och Ferrit Gabriellson. Dessutom kom journalisten Charlotte Nilsson till finalbord i välgörenhetsturneringen.

Av: Erik Rosenberg

• Print

No comments.